FRANKRIKE: Bevarar äktenskapet för barnens skull

En fransk utredning om familj och äktenskap (där även en legalisering av homo-äktenskap diskuterades) gick kommittén till grundfrågan: vems intresse ska väga tyngst i samhället – barnens eller de vuxnas? Svaret blev barnens.


DETTA ÄR DEL 3 I EN INTERNATIONELL UTBLICK MED ANLEDNING AV DEBATTEN I USA:S SENAT OM ATT LÄGGA TILL EN DEFINITION AV ÄKTENSKAPET - SOM EN FÖRENING MELLAN EN MAN OCH EN KVINNA - TILL LANDETS KONSTITUTION.


Sedan 1999 finns s.k. Pacte Civil de Solidarité, ett civilrättsligt kontrakt liknande vårt registrerat partnerskap, för homosexuella par i Frankrike. På frågan om äktenskapet även skulle öppnas upp för homosexuella par svarade nationalförsamlingen däremot ”nej” under våren.

Den utredning som presenterades i januari i år drog slutsatsen att äktenskap för homosexuella, möjligheten för homosexuella par att adoptera och insemination för lesbiska par inte bör legaliseras i Frankrike. Efter flera års utredande betonade kommittén att man måste ”bekräfta och beskydda barnets rättigheter och dessa rättigheters överhöghet över vuxnas önskemål”.

– Det ledsamma är att i Sverige har äktenskapets ställning försvagats så mycket i samhället, att inte ens kristna alltid ser den givna kopplingen som finns mellan äktenskap och familjebildning. Visserligen gör FN-deklarationen denna koppling väldigt tydlig – och den finns också i Barnkonventionen – men i det allmänna medvetandet har barnets rättigheter och intresse blivit underordnat vad vuxna ”känner för” och upplever för stunden, säger Stefan Gustavsson som leder aktionskommittén Bevara Äktenskapet i Sverige.

– För mig tänds ändå ett hopp när till och med en politisk utredning kan vara så klarsynt att den går till själva roten i frågan, och så tydligt lyfter fram vad debatten egentligen handlar om: vems intresse ska väga tyngst i samhället – barnens eller de vuxnas. Detta har också varit utgångspunkten i vår kamp för att bevara äktenskapet och ett av skälen till att uppropet överhuvudtaget kom igång. Nu kommer vi att förstärka denna sida i vår argumentation ytterligare.


Fransk definition av äktenskapet
Den franska utredningen belyser att familjen förändras och ser ”allt mer olika ut och blir mindre institutionaliserad”, men framhåller samtidigt att homosexuella äktenskap även fortsättningsvis ska vara förbjudna i Frankrike av hänsyn till det FN:s barnkonvention kallar ”barnets bästa”.

Kommittén skriver i sin utredning: ”Äktenskapet är inte bara det kontraktsmässiga erkännandet av kärleken mellan ett par; det är en helhet som överför rättigheter och skyldigheter och som är utformat för att förse barnet med omsorg och en harmonisk uppväxt. Erfarenheten från andra länder visar detta: nationer som har gjort äktenskapet tillgängligt för samkönade par har alla, samtidigt eller efter ett tag, möjliggjort adoption för dessa par och utvecklat system för assisterad befruktning eller surrogatmammor, som gör det möjligt för dessa par att skaffa barn.”

I detta sammanhang kan det vara värt att notera att samtliga remissinstanser som utgick ifrån barnperspektivet sa nej till att homosexuella par skulle kunna ta emot adoptivbarn, när den frågan behandlades i Sverige: BRIS, Socialstyrelsen, Rädda barnen, Adoptionscentrum, Barnombudsmannen, Sveriges Psykologförbund osv. Trots detta valde Sveriges regering och riksdag den ”andra vägen” och satte vuxnas intresse i första rummet.


Pappors legala band till barnet
behöver stärkas – inte raderas ut
När den franska utredningen nu utvärderade de krav som rests i Frankrike om att införa homo-äktenskap, framhöll den också att ”det är omöjligt att tänka på äktenskapet åtskiljt ifrån faderskapstanken; de två frågorna är nära förbundna med varandra eftersom äktenskapet utformats omkring barnet”.

Även i Sverige är faderskapspresumtionen den första paragrafen i Föräldrabalken (1949:381) och lyder: ”Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äktenskapet anses som barnets fader.” Om homosexuella par kommer att kunna ingå äktenskap måste denna del av lagstiftningen slopas, eftersom det inte är möjligt att den andra partnern i ett lesbiskt äktenskap, där den ena kvinna har blivit gravid, också är ”barnets fader” eller biologiska förälder. Samtidigt skulle formuleringar som uttrycker denna skillnad vara diskriminerande.

Den franska utredningen menade därför att antingen får man bevara både det klassiska äktenskapet (mellan en man och en kvinna) och faderskapspresumtionen – eller ta bort båda två. Någon mellanväg finns inte. Men eftersom det strider emot barnets intresse att ta bort faderskapspresumtionen blir följden att äktenskapet måste begränsas till man och kvinna. Utredningen skriver: ”Faktum är att det vore inkonsekvent om par betraktades som jämlika, att ta bort begränsningen på äktenskapet och samtidigt bevara begränsningen på faderskapspresumtionen.”


Försiktighetsprincipen – inte
bara i miljöpolitiken
I sammanfattningen av sitt beslut skriver utredningen att den inte varit enig i frågan, men majoriteten tar tydlig ställning för barnen och skriver att de ”beaktade konsekvenserna för barnets utveckling och formandet av hans eller hennes identitet genom skapandet av ett fiktivt föräldraskap genom lagstiftningen – två pappor eller två mammor – vilket biologiskt sett varken är möjligt eller önskvärt. Helt andra åsikter framfördes av personer vi lyssnade till i denna fråga, men de misslyckades med att övertyga majoriteten i utredningen att stödja ett erkännande av att det finns en rättighet till barn eller en rättighet att ingå äktenskap, för samkönade par.

Majoriteten önskar inte att ifrågasätta den grundläggande principen i lagen om föräldraskap och faderskapspresumtion, som bygger på den enhet som består av tre delar: en fader, en moder, ett barn. Vi väljer försiktighetsprincipen. Av detta skäl valde majoriteten också, logiskt och följdriktigt, att säga nej till samkönade par att kunna ingå äktenskap.”

Du kan läsa hela den franska parlamentsutredningen här

2006-06-06